Hon heter Cruz
Rosales Vasques

men kallas av de flesta bara för Mama Cruz. Namnet passar bra av flera skäl. Hon är mamma, mormor, farmor och svärmor till stora delar av spanska gruppen och för hela församlingen är hon en riktig bönemamma.

På första våningen i ett av de stora hyreshusen i Årby bor Mama Cruz. Redan ute i trapphuset kan man se vilken lägenhet som är hennes för på dörren sitter en skylt med ett bibelord på spanska.

Det första Mama Cruz säger när jag stiger på är ”Dios le bendiga.” ”Gud välsigne sig” översätter Fanny Monge, som är där för att tolka åt oss, och vi går in i vardagsrummet och sätter oss. Det är lördag förmiddag och tv:n står på med en gudstjänst på spanska, det är en stor mexikansk predikant som talar. Det visar sig att Mama Cruz är en storkonsument av kristna tv-kanaler och kristen musik, det är ständigt något på berättar Fanny. Ja, när hon inte sitter och läser bibeln eller boken ”Vårt dagliga bröd” på spanska förstås, för det gör hon en stund varje dag.

Mama Cruz kom till Sverige för drygt 20 år sedan, 1986, och det är under tiden här som hon har lärt känns Jesus. Men Gud har hon alltid trott på, uppvuxen som hon är i ett katolskt hem, och ibland har hon ropat till honom i nöd. För det har funnits gott om nödtillfällen i hennes 73-åriga liv.

- Mitt liv är som en roman, säger hon.

Mama Cruz kommer från den lilla byn El Limón utanför staden Soyapango i El Salvador. Där växte hon upp med sina morföräldrar efter att föräldrarna skilt sig. Mamman träffade en ny man och så småningom lämnade hon ytterligare sex barn hos sina föräldrar. Rosales fick hjälpa till att sköta sina syskon och när hon var elva år började hon arbeta för att bidra till att försörja familjen. Hon arbetade med att skörda grönsaker åt andra och att sälja dem på torget.

- En månad har jag gått i skolan, en månad! säger hon och sätter upp ett finger i luften för att understryka hur lite tid det handlar om.

Det var ingen ovanlig situation för barn i El Salvador på 1940-talet och är det tyvärr inte idag heller. Många är analfabeter och fattigdomen och kriminaliteten är utbredd i landet.

Rosales var elva år när hon en dag fick åka med sin mormor för att träffa sin pappa som bodde i en annan by. Hon kände honom inte alls och trots att han bjöd på mat och spelade gitarr och trots att farföräldrar och fastrar var trevliga och frågade om hon ville stanna där så följde hon ändå med sin mormor hem igen.

När hon var 14 år fick hon arbete som hembiträde och barnflicka i en familj. Det var under en av de dagliga promenaderna med fadern i den familjen som hon fick syn på en snygg kille vid en bensinmack. Efter att de spanat på varandra i ett halvår frågade han till slut om de kunde ha sällskap och när Rosales var 16 år flyttade de ihop. Han hette José Antonio Campos och var 25 år.

De fick åtta barn tillsammans, det första när Rosales var 17 år. Ett barn dog, men annars var de mycket lyckliga. Åtminstone till en början. José tjänade ganska bra med pengar, men han hade en förmåga att slösa bort dem också och han var otrogen. Han lämnade pengar hemma och försvann ut.

- När han sedan förlorade jobbet började han dricka och det blev besvärligt för familjen. Barnen kunde i alla fall gå i skolan och det tackar jag Gud för, säger Mama Cruz.

Men José Antonio Campos fick cancer och dog. Det var stor sorg, men samtidigt en lättnad för Mama Cruz. När hon berättar om det här reser hon sig upp ur soffan, faller på knä på golvet och sträcker armarna uppåt och visar med stor inlevelse hur hon tackade Gud för att han tagit hand om hennes man. Nu skulle hon äntligen få ett lugnare liv!

1980 utbröt ett inbördeskrig i El Salvador som pågick till 1992 och skördade cirka 75000 människoliv. En av Mama Cruz döttrar, Reina, hamnade i fängelse på grund av att hon var politiskt aktiv. Mama Cruz började be till Gud och hon gick till den katolske biskopen för att få hjälp att få ut dottern. Det lyckades och Reina kunde fly till Sverige 1983. Tre år senare fick även Mama Cruz och fyra av barnen fly landet av politiska skäl och kom till Sverige, till Eskilstuna.

- Jag sörjde inte över att lämna El Salvador, man kan inte bo där. Det svåra var att två av barnen var kvar, berättar Mama Cruz.

Men även de barnen kom till Sverige och nu bor alla i Eskilstuna, utom Reina Campos som är bosatt i Stockholm. Mama Cruz har alltså familjen samlad runt sig och inte nog med det, Gud har även gett henne en ny man, Fransisco Cruz. De känner varandra sedan ungdomen och återsågs när Fransisco kom till Sverige 1990. Han fick först inte uppehållstillstånd utan utvisades 1991, men Mama Cruz åkte efter honom till El Salvador och där gifte de sig 1992. Två år senare kunde även Fransisco komma till Sverige och stanna. Han har blivit hennes stöd i det kristna livet. Att hon fick en ny man ser Mama Cruz som ett tecken på hur Gud nu leder henne, för hon är nu medveten om Guds ledning på ett sätt som inte var tidigare.

Kontakten med Elimkyrkan började med att sonen Mauricio träffade Alma som gick i kyrkan. Mauricio följde med henne och Åke och Karin Andersson inspirerade honom att lära sig mer om det kristna livet. När Mauricio lät döpa sig ansåg Mama Cruz att han blivit ”hjärntvättad”.

- Han började bjuda med mig till kyrkan och till slut tänkte jag ”vad har jag att förlora?”, berättar hon.

1989 tog hon själv emot Jesus och sedan dess betyder den kristna tron allt för henne. När jag frågar vad hon känner för församlingen lägger hon händerna i kors på hjärtat och strålar med hela ansiktet. Det är där gemenskapen finns, där kan man tala med varandra om Gud och be tillsammans.

- Att vi talar olika språk spelar ingen roll, det är kontakten med Gud som är viktigast, säger hon.

Miriam Arrebäck